Anders ordnar det mesta och är en klippa i lägeradmistration. 1.8.2023 går han i pension och det är dags att se tillbaka.
Det bästa med läger? Samhörighet, goda vänner och att alla strävar mot samma mål.
Största förändringen under den här tiden är att lägerplatserna blivit bekvämare, mera inomhus och färre utedass. Utvecklingen har nog följt med resten av samhället menar Anders.
Och telefonerna! På de första lägren hade vi en lägertelefon vars nummer delades ut till föräldrarna. Sen var det någon som svarade och tog meddelande till ungdomen som det hade ringts till. Då fanns det inga möjligheter att ringa hem och var man på läger så var man verkligen på läger. Det var sen upp till ledaren att hantera hemlängtan, nu meddelar ibland förälderarna om hemlängtan. Det hade sina för- och nackdelar men tiden är annorlunda nu.
Utbildning har alltid stått Anders nära hjärtat och få vet hur mycket han jobbat i kulisserna för att vi ska ha det material vi har och få det utvecklat.
Utbildningen har blivit mera professionell och det finns ordentliga planer. När jag drog min första kurs fick jag ett program i handen på första dagens uppställning och besked om att det är det här jag ska göra. Det är en stor skillnad, nu vet vi vad en kurs ska innehålla och det går att planera och förbereda innan. Sen är det upp till mänskan som utbildar om den vill förbereda sig och planera, men nu går det åtminstone.
En brandkårsungdom enligt Anders:
En ungdom som gillar nya saker och som oftast kan det som vi lär ut, de har höga förväntningar, hjälpsamma och trevliga och mottagliga för information.
Det bästa med jobbet är att få jobba med trevliga mänskor - det är nog något speciellt med det här gänget säger Anders.
Anders lovar att han nog i någon form dyker upp på läger i framtiden också! Om ni ser honom är det bara att vinka, trevligare och hjälpsammare brandkårist får man nämligen söka efter. Tusen tack för dina insatser!
